OM KRINGLAN

Jag heter Kristoffer, och jag har på senare år insett att min passion här i livet är att prata om psykisk ohälsa. Det låter kanske som något udda, framförallt med tanke på att det fortfarande är ett ämne som det råder lite tabu kring, men för mig är det ett oerhört viktigt att prata öppet och ärligt om det. Av erfarenhet vet jag att det rent av kan vara livsavgörande. Men innan vi kommer dit så ska ni få en liten inblick i min bakgrund.

I korta drag skulle jag säga att jag alltid har varit en ängslig själ. Om det beror på att jag helt enkelt bara är en människa som tänker och känner efter alldeles för mycket eller om det enbart är ett uttryck för mina olika diagnoser får jag låta vara osagt. En sak som är säker är iallafall att jag alltid har kämpat med min psykiska hälsa. I många år förstod jag inte att det var något som jag borde prata om och som jag borde söka hjälp för, utan en känsla av skam infann sig och tog över mitt känsloliv.

Musiken har alltid varit en räddning, en tröst, en vän och en tillflykt. Utan den vet jag inte vem jag hade varit idag, eller om jag ens hade existerat idag. Jag skulle säga att den helt sonika har varit livsviktig för mig. Det har även familjens stöttning varit, såväl som insatser från kommun och psykiatri. Resan till ett drägligt liv har inte varit enkel, och jag har fått kämpa för att få den hjälp jag har behövt från psykiatrin. Därför föddes tanken på att själv börja jobba inom psykiatrin, för att göra min lilla del för att hindra att andra människor i behov av hjälp ska behöva uppleva att de inte blir betrodda eller tagna seriöst. Dock trodde jag inte att jag någonsin skulle komma dit – till en plats och ett mående som var tillräckligt stabilt för att jag skulle klara av att jobba. Jag tänker inte avslöja allt, för då skulle jag göra mig själv en björntjänst och radera någons presumtiva nyfikenhet och vilja av att få veta mer. I korta drag kan jag säga att det som gav mig hoppet och orken att slåss med min ångest, min depression, mina tvång och alla annan djävulskap var med hjälp av förstående och stöttande personer i min närhet. Att nå botten och äntligen bli tagen seriöst av en läkare, att träffa en egenerfaren person inom psykiatrin som på allvar förstod vad jag gick igenom; det var två livsavgörande steg i min resa till att hitta glädjen i livet. Idag jobbar jag som peer support på en heldygnsavdelning inom psykiatrin. En peer support är en person som använder sig av sin egen erfarenhet och återhämtning för att stötta andra människor i deras återhämtning. Det var under utbildningen till att bli peer support som jag fick smeknamnet Kringlan. Jag är även en ambassadör för organisationen (H)järnkoll, igenom vilken jag föreläser, poddar och bloggar – allt med psykisk hälsa/ohälsa som ämne, och ofta med vikten av kulturen för ens välmående som ledstjärna. Vill ni veta mer? Det är bara till att läsa lite av mina blogginlägg, kika på några videos som jag har spelat in, lyssna på min podcast eller helt enkelt boka en föreläsning.