Länge leve döden
Ja, länge leve döden! Jag förstår att det kan uppfattas som en stötande titel på ett inlägg som berör psykisk ohälsa. I flera omgångar har
För mig har skrivandet varit till en stor hjälp; framförallt under min återhämtning de senaste åren. Det har varit ett sätt att tvinga mig själv till att sätta ord på känslor och tankar som jag annars bara skulle sopa under mattan. Det har hjälpt mig att bearbeta händelser och vad jag har gått igenom, eller ibland just nu går igenom.
Förhoppningsvis kan mina texter även vara till nytta för läsaren. Förhoppningsvis kan jag bidra med en känsla av sammanhang, förståelse eller rent av tröst. Om jag lyckas med det är upp till Dig att avgöra.
Ja, länge leve döden! Jag förstår att det kan uppfattas som en stötande titel på ett inlägg som berör psykisk ohälsa. I flera omgångar har
Här har vi då ett långt försenat inlägg. Ett inlägg som jag skrev i ren frustration när jag hade en svacka i höstas. Det var
Hösten var en tid av tumult. Detta tumult inleddes redan under sommaren. Jag skrev blogginlägg som vanligt, för att bearbeta det som skedde, men utan
Jahapp, då var det dags för ännu ett nytt år. Ännu fler meningslösa nyårslöften om att sluta röka, dricka mindre, börja träna och äta hälsosammare.
Det är jag, Kristoffer Persson, som kallas för Kringlan. Jag har på senare år insett att min passion här i livet är att prata om psykisk ohälsa. Det låter kanske som något udda, framförallt med tanke på att det fortfarande är ett ämne som det råder lite tabu kring, men för mig är det ett oerhört viktigt att prata öppet och ärligt om det. Av erfarenhet vet jag att det rent av kan vara livsavgörande.