När jag började skriva denna text var det tänkt att vara lite utav en uppföljning till mitt förra inlägg, ”Det var mig ett jävla tjat

Ibland är det svårt att se hur långt man egentligen har kommit i sin återhämtning. För min egen del innebar det att det tog flera

Ibland krävs det inte mer än ett sms för att man ska tappa fotfästet. Det hände mig igår kväll. En av de få nära vänner

Ibland undrar jag om jag medvetet försöker sabotera för mig själv. I förlängningen får det mig att fundera på om jag innerst inne hatar mig

Inga lyckliga dagar att sjunga om Jag tog aldrig studenten. Nu för tiden är det inget som orsakar någon form av ågren, men så har

Ibland så bara händer det. Det händer verkligen inte ofta, men någon gång så där ibland. Ni undrar ju så klart vad fan jag egentligen

Här sitter man då på tågstationen. Det är första riktigt härliga vårdagen och solen skiner extra varmt efter vinterns mörka och kalla månader. Jag ser

Här kommer då den andra delen av väldigt försenade inlägg till Tankens Dag. Som jag skrev i förra så är jag väldigt duktig på att