Mellan hopp och förtvivlan
Nu ska jag inte låta mer beläst än vad jag är, för jag har faktiskt aldrig läst något av Dante. Däremot känner jag hyfsat väl
För mig har skrivandet varit till en stor hjälp; framförallt under min återhämtning de senaste åren. Det har varit ett sätt att tvinga mig själv till att sätta ord på känslor och tankar som jag annars bara skulle sopa under mattan. Det har hjälpt mig att bearbeta händelser och vad jag har gått igenom, eller ibland just nu går igenom.
Förhoppningsvis kan mina texter även vara till nytta för läsaren. Förhoppningsvis kan jag bidra med en känsla av sammanhang, förståelse eller rent av tröst. Om jag lyckas med det är upp till Dig att avgöra.
Nu ska jag inte låta mer beläst än vad jag är, för jag har faktiskt aldrig läst något av Dante. Däremot känner jag hyfsat väl
I skrivandets stund ligger jag i sängen och funderar över livet. Det var meningen att jag skulle sova, men så blev inte fallet. Istället fick
Stigma! Stigma är ett ord som jag använder ibland när jag pratar om psykiskt mående. Jag pratar väldigt ofta om just stigmat som råder kring
Sedan några år tillbaka är jag relativt aktiv med att prata om psykisk hälsa. Jag har visserligen alltid varit ganska så aktiv vad gäller att
Mannen i min spegel tynger mina axlar ned. Så börjar en låt som jag har lyssnat på otaliga gånger. Just den meningen talar verkligen till
Jag har gått och funderat på denna text ett tag nu. I ärlighetens namn vet jag egentligen inte exakt vad det är som jag vill
Jag sitter just nu och nynnar på Fiendens Musiks gamla dänga Som att slå huvudet i väggen. Den handlar visserligen om politiska olikheter och dödfödda
Ja, länge leve döden! Jag förstår att det kan uppfattas som en stötande titel på ett inlägg som berör psykisk ohälsa. I flera omgångar har
Här har vi då ett långt försenat inlägg. Ett inlägg som jag skrev i ren frustration när jag hade en svacka i höstas. Det var
Hösten var en tid av tumult. Detta tumult inleddes redan under sommaren. Jag skrev blogginlägg som vanligt, för att bearbeta det som skedde, men utan
Jahapp, då var det dags för ännu ett nytt år. Ännu fler meningslösa nyårslöften om att sluta röka, dricka mindre, börja träna och äta hälsosammare.
När jag började skriva denna text var det tänkt att vara lite utav en uppföljning till mitt förra inlägg, ”Det var mig ett jävla tjat
Det är jag, Kristoffer Persson, som kallas för Kringlan. Jag har på senare år insett att min passion här i livet är att prata om psykisk ohälsa. Det låter kanske som något udda, framförallt med tanke på att det fortfarande är ett ämne som det råder lite tabu kring, men för mig är det ett oerhört viktigt att prata öppet och ärligt om det. Av erfarenhet vet jag att det rent av kan vara livsavgörande.